Shit alltså. Senaste tiden har jag bara gått runt som ett vrak och det blir ju inte bättre med tiden. Jag VÄGRAR ha det såhär längre. Finns ingenting jag hatar mera än väntan, tystnad , ovisshet och meningen "ge det tid". Dessa fyra saker tillsammans tar snart livet av mig. Det ända som snart finns kvar av mig är möjligen en liten grå genomskinlig vålnad som försiktigt drar förbi. Jag fungerar inte som jag ska. Om inga framsteg snart uppenbarar sig för mig, då tänker jag sätta igång och göra allt jag kan för att få något resultat på det som bara känns som en evig plågan. Det absolut sista jag räknar med är att vägen till ett resultat kommer vara spikrak. Men jag tänker göra allt jag kan, för orken att vänta finns inte kvar länge till.